Medan rubrikerna på dagstidningarna i morse gick i närmast overkliga toner - "ekonomipaketet som ska rädda VÄRLDEN" - frodas en stilla optimism i korridorerna på antikmässan. Jo, faktiskt, visst säljs det grejor, och nog är det glatt vimmel i korridorerna, även om det fortfarande är en aning svårt att hitta bland montrarna. Antikhandlare och tillika ordförande i Sveriges Konst- och antikhandlarförening, Erik Edelstam, påpekade att nog är det så att kunderna tänker "ett varv till" före köp, och någon annan nämnde att de allra största möblerna inte gått - än. Men något chocktillstånd råder inte bland publiken. "Nu vänder det", utropade en känd finansman på mässans vernissage och menade att skattelättnader gör att det ändå blir så att människor spenderar. Och kanske siktar vi in oss på det praktiska och vardagliga: föremål till det dukade bordet, en målning till köket, en sommarklänning? På den helt nya vintageavdelningen menade flera att mässan blir ett sätt att träffa framtida kunder: ett skyltfönster utåt. "Och så behöver vi ju träffa nya INLÄMNARE" också, sa någon. "Det är ju dem vi lever av." Själv har jag samlat - och burit - vintage sedan jag var tonåring. Redan för sådär tio år sedan fick jag höra att "de riktigt fina" vintagekläderna helt enkelt är - slut. Det har jag inte märkt, än i alla fall. På Judit såg jag genast flera söta sommarklänningar, med getingmidjor, så klart. Var man verkligen så snörd och smal på 50-talet? Man kan ju alltid hänga upp den på väggen. I kväll samlas ett gäng utställare på Café Opera. Själv ska jag till Bakfickan och träffa två läsare, Fredrik och Theodor, som jag träffade på en läsarresa i Kina, och hållit kontakten med sedan dess. Tillbaka till mässan i morgon, så klart. Då ska Antik & Auktions Charlotte Breimer Törnqvist bland annat intervjua Janne Ribbhagen på Antikrundans scen. Får ej missas!
Carin Stentorp
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment