Det riktiga livet på antikmässan

Av gästbloggare Carin Stentorp, chefredaktör för tidskriften Antik & Auktion

Min åttonde antikmässa i Älvsjö som chefredaktör för Antik & Auktion konstaterar jag att medelåldern omkring mig sjunker. ”Ja nog har mässbesökarna blivit yngre, så känns det i alla fall med mitt ögonmått”, funderar Antik & Auktions nye medarbetare Pontus Silfverstolpe under vår arbetslunch. Han gör en gest ut över mässfoajén med sina långa armar.
Det stämmer faktiskt, här är åldern blandad och ett inte ovanligt inslag är gnisslande barnvagnar med innehåll av ömsom bebisar, ömsom inköpta antikviteter i sina sigillförsedda plastpåsar.

Själv fyllde jag 48 härom dan, och det gör mig snart äldst i tidningens medarbetarskara. Det känns rätt och mycket viktigt: vi fyller på nedifrån. Energin är just nu vibrerande i vår grupp, det är en fröjd att jobba med dessa duktiga unga människor. Och synen på antikviteter och dess marknadsplatser förändras as we speak, som min samhällskunskapslärare brukade säga när han skulle understryka omvälvande skeenden.



Under de senaste åren har Internet rusat fram; det är för övrigt just vad Pontus skriver om i sin allra första krönika i vårt aprilnummer. Men nu är det länge sedan nätet var skrämmande; kombinerat med det verkliga livet är det i stället oumbärligt.



Antikmässan känns därför helt logiskt rekordartad på invigningskvällen. Känslan av ett föremål i handen är oersättlig; hundratals antikhandlare med charmfulla montrar fyllda till brädden; hoppet om att ramla på ett fynd. Själv har jag just köpt en second hand Stella McCartney i sidenbrokad och lovar mig själv att inte ytterligare en gång tappa huvudet. Jag lockas ändå helt traditionsenligt ut i mässkorridorerna av vår stjärnskribent Lillemor Olsson. I Hushagens monter dras vi till en smäcker gardinstång i glas, ett så kallat sölarbete med längden 1.90. Kan jag forsla den på planet hem till Ängelholms flygstation? Tre hyllor bort står martiniglaset ”Tiffany’s” från 1960–70-tal. Kupor stora som dubbla konjaksglas: jag får slita Lillemor tillbaka till vår monter. Vi tar omvägen om Hasse Larsson, vars utställning i vanlig ordning är mästerlig i sin excentricitet. Här finns alltid minst ett uppstoppat djur man önskar stod i ens bibliotek.

Vid Antik & Auktions egen monter väntar Knut Knutson med ännu en god historia. Han vill tacka för vår krönika i marsnumret om Bengt Jansons stiftelse, och passar på att titta på en stöpslev som vår AD:s mamma tagit med sig.




Bakom Knut tornar medarbetarskaran upp sig. Här kommer den suveräne glasexperten Börje Åkerblom och passar på att berätta om en okänd sida av Edvin Ollers fascinerande karriär. Vår keramikexpert Peter Norén, även chef för Lauritz.com i Stockholm, dyker upp med ett tidigt Åke Holm-bord, chefen för Waldemarsudde och tillika medarbetare i A&A, Elsebeth Welander-Berggren får mig att tänka på en bild vi ska fixa till hennes artikel i juninumret, vår krönikör Po Tidholm visar upp sin vintagekavaj och fotograf Erik Karlsson har just åstadkommit en lysande vacker bild från Ribbhagens monter.
På Internet må utvecklingen gå rasande fort men på mässgolvet framför mig pågår det riktiga livet, här finns en samlad kunskap som är live och fullständigt imponerande.