Antik & Auktion korkar upp champagnen - rekord för mässguiden!

Av gästbloggare Carin Stentorp, chefredaktör för tidskriften Antik & Auktion

Några mässkvarter bort står min förlagskollega Svante Öquist från ELLE Interiör, i sin djärva monter formgiven av Pontus Djanaieff. Mässbossen Chicie Lindgren och jag konstaterar att - tillsammans med de tre ELLE-tidningarnas prenumeranter i Stockholms innerstad - har den mässguide vi på tidskriften Antik & Auktion gör varje år nu nått otroliga 75 000 köpare utanför själva mässan, och gud vet hur många läsare.


Vi har nämligen just korkat upp champagnepavan: vår förlagsredaktör har ringt och berättat att A&A:s februarinummer, där mässbilagan ingår, har haft rekordförsäljning i handeln. Nära nog 100 000 människor sammanlagt har mässguiden i sin hand, om vi räknar guiderna som delas ut här på själva mässgolvet! Vi tackar antikmässan för förtroendet och passar samtidigt på att särskilt tacka just Chicie, som nu går vidare till nya utmaningar inom Stockholmsmässan. Vi kommer att sakna dig – men jag misstänker att våra vägar korsas snart igen!!!

Djuriskt och himmelskt.

Av gästbloggare Lotta Ahlvar, vd Svenska Moderådet


Vi på Moderådet konstaterade glatt att det verkar finnas ovanligt många både djur och putti (änglar) representerade på årets upplaga av antikmässan. Eller har det alltid varit så? Men i år var vi extra mottagliga för dessa dekorativa objekt som finns i alla prisklasser och genre. I vår utställning Paris Järvsö som handlar om Carita Järvinen, där Yves Saint Laurent kläder från sextio- och sjuttiotal möter Järvsöskåp från 1800-talet, har vi inte mindre än 3 putti, en katt (i gjutjärn), ugglor (på en jugendarmatur) och en träsnidad getabock i form av en vägghängd jakttrofé.


Förgylld putto på silvermoln, i utställningens del som heter Salle de bains, han som ser ut som stålmannen i vissa vinklar.

Svarta katten får symbolisera Caritas egen Järvsökatt Findus, återfinns i Handelsbodens del av utställningen.



Ugglor och getabock, utlånade av Christer Andersson Järvsö. Christer, stort tack för din hjälp och för att vi fick låna så många vackra saker av dig.



Dessa musicerande putti kunde jag inte motstå att köpa. Kommer att få sin plats i sovrummet på landet. Inte heller det magnifika fotografiet från 1965 av en getabock, signerat av den kände fotografen Per Forsell, kunde jag stå emot att köpa. Geten kommer att få sitta på väggen i lägenheten i Vasastan, kanske bredvid Wanda Wultz surrealistiska självporträtt som katt från 1932.

Totalt djuriskt!

The Collectors Awards - Åh vilket party!

Av gästbloggare Erika Funke, chefredaktör Antikvärlden

lördag 20 februari 2010

The Collectors Awards - Åh, vilket party!

Igår kväll yrde snön över Stockholm, men inne på Victory Hotel i Gamla stan var stämningen varm, stimmig och sprakande som ett tomtebloss. 55 av antikbranschens mest välkända och framträdande profiler var på plats för att se när The Collectors Awards delades ut för allra första gången. Vem skulle bli utsedd till årets Antikaffär? Vem skulle bli årets Nydanare? Vem tyckte juryn var årets Samlare? Och vem av de tre nominerade till Bästa monter på Antikmässan skulle få plocka prisstatyetten ur Carl Jan Granqvists hand? De frågorna satte förstås spets på välkomstchampagnen!

Värdar för kalaset var hotell- och samlarfamiljen Bengtsson, som är initiativtagare till priset, och nu delar ut det i samarbete med oss på tidningen Antikvärlden samt Antikmässan. De dukade upp festen i sin allra finaste restaurang, stjärnkrogen Leijontornet, och bjöd på en storartad middag. Mellan rätterna, som bland annat bestod av isländsk hälleflundra, saltkokt havskräfta, hängmörat entrecôtehjärta (magiskt gott!) och cikoriaglass med hasselnötskräm ägde själva prisutdelningen rum, ledd av kvällens pigga konferencier, Peder Lamm. Här pratar han med Erik Pensers dotter, som var på plats för att representera sin pappa. Penser var förstås nominerad till priset Årets Samlare. Dessutom fick vi lyssna på flera bra tal (Claes Moser och Knut Knutson, bland andra) och skratta åt två ståuppkomiker. Johan Wester, bekant från På Spåret och Hipp hipp, var hysteriskt rolig, och Lasse Nielsen gjorde en oförglömlig imitation av en besviken besökare på Antikrundan – i slow motion. Här håller Antikmässans Chicie Lindgren på att skratta ihjäl sig tillsammans med bordsgrannarna Pontus och Sofia Silfverstolpe!
Och vem vann, då? Jo, till att börja med, så gick priset för bästa monter på Antikmässan till Epok Antik från Umeå (monter Co5:11). Välförtjänt! Det var härligt att lyssna på Sonia Nilsson när hon berättade om hur hennes kärlekshistoria till antikviteter inleddes, med svensk funkis. Nu klappar dock hennes hjärta mest för orörd allmoge. Här på bilden skålar hon tillsammans med antikhandlaren Thomas Rehn och Peter Pluntky.

Priset för Årets Antikaffär gick till Alexander Nordling på Nordlings Antik i Stockholm. Ett av Sveriges mest intressanta namn bland unga antikhandlare!

Priset Årets Nydanare gick till Paul Jackson, som enligt juryn var långt före sin tid med att sätta skandinavisk design på världskartan. Årets samlare blev auktionisten och Antikrundan-experten Joakim Bengtsson från Landskrona, som är en eklektisk samlare av allt mer eller mindre smakfullt. Till den allra käraste av alla sina saker utsåg han en liten egenhändigt målad kakelplatta som han gjort som liten.
Så här dagen efter känner jag mig lite trött men mycket upprymd, och väldigt tacksam över att familjen Bengtsson tagit initiativet till det här priset. Antikbranschen, som består av många olika grupperingar, mår bra av att ha en gemensam happening att samlas kring. På festen igår trängdes auktionsfolk med antik-, design- och vintagehandlare, och från TV var både Antikdeckarna och Antikrundan representerad. Bakom det hela står som sagt en hotellkedja med antikinriktning, en antiktidning och en antikmässa. Det är en bra och fruktsam mix.Och viktigast av allt: The Collectors Awards sätter ljuset på alla skickliga antikhandlare runtom i Sverige som lägger ner sin själ i sina jobb. De är värda all uppmuntran!
Här på bilden står Mats Bengtsson från Collectors Hotels, antikexperten Anette Granlund och kvällen prisutdelare, Carl Jan Granqvist.

Därefter några andra glada gäster: Antikrundans Anne Lundberg, och Antikvärldens mässvärdinna Brita Pardon. Till sist två glada herrar: Antikvärldens Anders Ericsson och antikdeckaren Pontus Silfverstolpe. Ett kul kalas!
Upplagd av Antikmässan kl. 07.57

Kärleksfulla robotar på hugget

Av gästbloggare Aia Jüdes och Sanna Gebeyehu, Rekostylisterna

Aldrig har vi sett så många pekande armar och förvånade, glada ansikten som när folk strömmar igenom vår inspirationsutställning "Robot rendezvous" där oranga industrirobotar leker och ömt pysslar om utvalda antikviteter och gamla föremål. Utställningen fick ytterligare liv genom att den ljudsatts av och med produkter från Lexter Technology & Sounds AB www.lexter.se

Det känns superkul att kunna bjuda besökarna på en sån ambitiös och lekfull upplevelse där framtid och dåtid möts på helt nya sätt genom våra 6 robotars olika karaktärer "Den skoälskande fashionsitan", "Ville, Valle & Viktor", Den kärlekskranke dandyn" och "Den trägårdsälskande damen".

Vårt mål var att överraska och underhålla, att ta ett helt nytt grepp och göra något utöver det vanliga. Tack vare ett unikt, kreativt samarbete med ABB fick vi möjlighet att förverkliga denna spektakulära, smått galna idé, och visa att Antikmässan definitivt har framtiden för sig!

Stort tack till alla som varit med och bidragit till utställningen på olika sätt!

Bästa hälsningar// Rekostylisterna (Aia & Sanna)

Det riktiga livet på antikmässan

Av gästbloggare Carin Stentorp, chefredaktör för tidskriften Antik & Auktion

Min åttonde antikmässa i Älvsjö som chefredaktör för Antik & Auktion konstaterar jag att medelåldern omkring mig sjunker. ”Ja nog har mässbesökarna blivit yngre, så känns det i alla fall med mitt ögonmått”, funderar Antik & Auktions nye medarbetare Pontus Silfverstolpe under vår arbetslunch. Han gör en gest ut över mässfoajén med sina långa armar.
Det stämmer faktiskt, här är åldern blandad och ett inte ovanligt inslag är gnisslande barnvagnar med innehåll av ömsom bebisar, ömsom inköpta antikviteter i sina sigillförsedda plastpåsar.

Själv fyllde jag 48 härom dan, och det gör mig snart äldst i tidningens medarbetarskara. Det känns rätt och mycket viktigt: vi fyller på nedifrån. Energin är just nu vibrerande i vår grupp, det är en fröjd att jobba med dessa duktiga unga människor. Och synen på antikviteter och dess marknadsplatser förändras as we speak, som min samhällskunskapslärare brukade säga när han skulle understryka omvälvande skeenden.



Under de senaste åren har Internet rusat fram; det är för övrigt just vad Pontus skriver om i sin allra första krönika i vårt aprilnummer. Men nu är det länge sedan nätet var skrämmande; kombinerat med det verkliga livet är det i stället oumbärligt.



Antikmässan känns därför helt logiskt rekordartad på invigningskvällen. Känslan av ett föremål i handen är oersättlig; hundratals antikhandlare med charmfulla montrar fyllda till brädden; hoppet om att ramla på ett fynd. Själv har jag just köpt en second hand Stella McCartney i sidenbrokad och lovar mig själv att inte ytterligare en gång tappa huvudet. Jag lockas ändå helt traditionsenligt ut i mässkorridorerna av vår stjärnskribent Lillemor Olsson. I Hushagens monter dras vi till en smäcker gardinstång i glas, ett så kallat sölarbete med längden 1.90. Kan jag forsla den på planet hem till Ängelholms flygstation? Tre hyllor bort står martiniglaset ”Tiffany’s” från 1960–70-tal. Kupor stora som dubbla konjaksglas: jag får slita Lillemor tillbaka till vår monter. Vi tar omvägen om Hasse Larsson, vars utställning i vanlig ordning är mästerlig i sin excentricitet. Här finns alltid minst ett uppstoppat djur man önskar stod i ens bibliotek.

Vid Antik & Auktions egen monter väntar Knut Knutson med ännu en god historia. Han vill tacka för vår krönika i marsnumret om Bengt Jansons stiftelse, och passar på att titta på en stöpslev som vår AD:s mamma tagit med sig.




Bakom Knut tornar medarbetarskaran upp sig. Här kommer den suveräne glasexperten Börje Åkerblom och passar på att berätta om en okänd sida av Edvin Ollers fascinerande karriär. Vår keramikexpert Peter Norén, även chef för Lauritz.com i Stockholm, dyker upp med ett tidigt Åke Holm-bord, chefen för Waldemarsudde och tillika medarbetare i A&A, Elsebeth Welander-Berggren får mig att tänka på en bild vi ska fixa till hennes artikel i juninumret, vår krönikör Po Tidholm visar upp sin vintagekavaj och fotograf Erik Karlsson har just åstadkommit en lysande vacker bild från Ribbhagens monter.
På Internet må utvecklingen gå rasande fort men på mässgolvet framför mig pågår det riktiga livet, här finns en samlad kunskap som är live och fullständigt imponerande.

Gäst i verkligheten - på antikmässan

Av gästbloggare Lotta Lewenhaupt, redaktionschef ELLE Interiör

Av olika anledningar tycker jag att jag alltid måste förklara mig i bloggsammanhang: jag är inte en typisk bloggare eftersom jag skriver alldeles för långa inlägg. Och nu när jag är gäst på Antikmässan kommer jag också att ha svårt att vara kortfattad. För mig är nämligen Antikmässan en av de mest ”moderna” mässorna, hur motsägelsefullt det än kan låta. Och det måste jag förklara.

Det här att ”blanda gammalt med nytt” är ju en trend i tiden, som också är en väsentlig del av de inredningar vi visar i ELLE Interiör, där jag arbetar. För många innebär det att blanda arvegods med nya designmöbler och -prylar. För andra innebär det att köpa ”gamla” möbler och prylar och mixa dem med nutida, ny design oavsett om den kommer från Ikea eller Nordiska Galleriet eller Asplund. Jag menar: numera mår Myran-stolar från 50-talet bra ihop med omklädda stilmöbler från säg 1800-talet. Det där har också årets antikmässa gjort till affärsidé, med temat ”kärleksfulla föreningar”. Som en av de klassiska antikhandlarna så klokt sa på pressvisningen: det är just precis de kärleksfulla föreningarna mellan gammalt och relativt nytt som är deras gebit.

En annan väsentlig del av dessa kärleksfulla föreningar är att gamla möbler hittar nya köpare – och det är kanske just i det sammanhanget som Antikmässan förefaller modern: det handlar rentav om ”recycling” och ekologi – skogen blir inte störd eller skövlad av att gamla träbord, som alla fantastiska och högst funktionella gamla slagbord, fyndas i antikaffärer (och för all del på loppmarknader) och hamnar i nya unga matsalar, tillsammans med de allerstädes närvarande Myran-stolarna. Att den typen av återbruk faktiskt är trendig mår exempelvis min värld bra av: det skapar nya inspirerande uttryck som både inredningsmagasin och antikaffärer får ut någonting av. Framför allt uppmuntrar det till att inreda personligt och egensinnigt med sådant man är ensam om – och tycker om.

Men nu vill ni förstås se vad jag fick ut av Antikmässan, och vad jag hittade som är både trendigt och användbart och inspirerande. Mitt första ”fynd” kommer från butiken Det franska testamentet (C09:64). Vilket underbart lagom slitet matsalsbord är inte detta!

Jag skulle mycket väl kunna säga att jag har ett utmärkt förhållande till antikviteter, så där i allmänhet: jag kommer från en familj som med sisådär 700 år gamla anor och är uppvuxen med arvegods. Det är kanske därför jag är så förtjust i samtida design, och alldeles särskilt funkis – den där 20–40-talsstilen som nu rubriceras som ”moderna antikviteter”. Jag älskar funkisstolar därför att de fungerar: ett fint exemplar hittade jag i en läderklädd stålrörsstol hos Rikard Jacobson (C05:71). För övrigt är det just den här typen av möbler som fortfarande KAN fyndas på Antikmässan, trots att de betingar HÖGA priser på kvalitetsauktionerna – om möbeln ifråga är formgiven av en känd Bauhausarkitekt som Marcel Breuer.

Grannmontern K&Co (C03:71) visade det absolut mest trendiga just nu: industri-looken. Eller trash-de-luxe, som det numera kallas. Mest bestående av anonym, massproducerad icke-design: just nu som mest begärlig om det handlar om rostskadade stålmöbler. Jodå: de fungerar fortfarande på uteserveringar och i trädgårdar. Franska Tholix, som nu firar 70 år, är ”ikonen” i sammanhanget. Mycket riktigt är det deras ”råenkla” stolar som finns i K&Co:s monter. För trendkänsliga avantgardister är det oerhört intressant: det är just precis det här slitna uttrycket som nu är som mest mode i inredningsvärlden. Och man ska veta att man ska blanda det med slicka italienska designmöbler av idag. Alltså en intressant trendspaning att lägga på minnet.

Snygg industridesign som antagligen inte klarar övergången från glödlampa till LED är alla dessa fina kontorslampor. Fint exempel är plåtlampan för 2200 kr hos Studio Carina Gretmar (C03:63).
Om man nu lever med arvegods i form av stilmöbler känns det helt rätt att stilblanda, och kontrastera. Rokokopallar med ny randig klädsel ställs mot en grafiskt, enkelt tryck – som här hos Edelstam och Berglöf (C05:31). I samma monter hittade jag en Aaltoinspirerad tevagn strax intill en fantastisk soffa från 30-40-talet, signerad Axel Einar Hjorth (en av Sveriges mest modernistiska ”designer”, som vinner alltmer gehör internationellt; hans möbler är stilmässigt fullt jämförbara med exempelvis franske Jean-Michel Frank). Alldeles i bakgrunden stod två 1700-talspallar. Vilken sublim ”kärleksfull förening” och (faktiskt) harmonisk stilkrock.

Samma typ av stilkrock fanns i ELLE Interiörs monter, ”stylad” av Pontus Djanaieff, med ett minst sagt uppseendeväckande ramverk i AIK:s getingfärger, svart och gult. Pontus påstod att det svartgulrandiga var en association till polisens avspärringstejp. En slags varning? Inte då: här fick man beträda marken, dvs montern där mode mötte inredning. Alldeles i mitten av vår monter (jamen vaddå, jag är ju del av ELLE Interiör!) hade en jättevacker 30-talsfåtölj placerats – stolen, med gul velourliknande klädsel, kom från Edelstams antikhandel. Gult förresten: just den där citrongula nyansen bara råkar vara årets färg – som passar ovanligt bra ihop med bubbelgumrosa … som för övrigt är en välkänd Yves Saint Laurent-färgkombination.

A propos mode: Saint Laurent och Chanel intog centralposition i Svenska Moderådets monter ”från Järvsö till Paris”. Hela inspirationen till den utställningen kommer från Carita Järvinens hem i Järvsö: det är en helt genial och charmerande blandning av hur svensk folklore möter fransk couturerelaterad design. Jag blev förälskad i det hörn där YSL:s smokingdräkt från 1975 står intill folkdräkten från Järvsö med randigt förkläde: den sortens stilmix skulle jag vilja se i inredning. Hela montern/utställningen utstrålar också 70-talsnostalgi av ett slag jag verkligen tror kommer att färga av sig inom inredning.
Just här måste jag lägga in ett sidospår: på fredag 19:e februari kl 17.00 kommer Carita Järvinen berätta om sig själv (finlandssvenska som blev modell och sedan gift i Paris) och sitt samlande av kläder. Det är en underbar historia. För mig personligen har den extra krydda i att jag faktiskt känner Carita från den tiden jag och min käre vän Sighsten Herrgård ofta besökte Paris; Carita hjälpte oss att få biljetter till visningarna. Jag blev också rent rörd att se den där YSL-smokingen: jag har själv en likadan, och liksom Carita använder jag den fortfarande. (Det är precis som med en viss typ av möbler: man kan fortsätta leva med dem.)

Hur mode och inredning så ofta korsbefruktar sig både roar och intresserar mig. Så extra roligt att andrahandsbutiken Old Touch’s monter (C02:59) är bland de nominerad till mässans bästa monter. Underbart och helt konsekvent i rött och svart. Visst är det väl dags att göra Carmen trendig?

Mera mode: jag har personligen mina dubier om begreppet vintage. Jag tycker secondhand duger bra. Handlar inte allt ”antikt” om att vara ”i andra hand”? Ska vi dissektera fenomenet så är allt vintage i sin ursprungliga betydelse ”väl bevarat” eller ”väl lagrat”: riktigt bra, felfria exemplar kan alltså stämplas som ”vintage”. Jag undrar när auktionsverken kommer att begripa att en äkta Borsalino-hatt är lika mycket värd som en Hermèsscarf eller en Chanelväska? Jag undrar också när ”publiken”, dvs alldeles vanliga människor som läser den här bloggen, begriper att det är idioti att shoppa på auktion när man kan fynda på Antikmässan – eller för all del göra en utflykt till Södermalm?

Själv gjorde jag mitt fynd hos Lisa Larsson’s Secondhand: en Pucci-klänning, som Lisa stolt hängt på väggen. (Monter C03:58).

Herr Judit (C03:53) hade man ramat in en Hermèscarf av en så kallad mässjacka, dolmanmodellen Brandenbourg, värde som bäst runt 3000 kr på auktionsverken, vilket egentligen bara säger mig att bara man gillar det kan man rama in det.

Ett väldigt bra exempel på vad man kan rama in och hänga på väggen är Aubrey Beardsley-affischen jag såg hos Borg Design (C03:69). Pris 3600 kr. Jag blev glatt överraskad. De där affischerna trycktes upp i massupplaga på 70-talet – de passade hippieåldern! – men inte trodde man (jag!) att de någonsin skulle få ett ”vintagevärde”. Jag gav nyligen ett Beardsley-print, på en spegel, till min brorsdotter i present, eftersom hon älskar hans sätt att teckna: nu inser jag att det inte bara var en kärleksfull gest utan även ett uttryck för en kärleksfull förening …

Trendspaning med Antikvärlden

Av gästbloggare Erika Funke, chefredaktör Antikvärlden

På tidningen Antikvärlden ägnar vi 51 veckor om året åt att bevaka en mångfacetterad bransch, fylld av högt och lågt, antikt och modernt, utspritt över hela vårt land. Den 52:a veckan däremot, närmare bestämt just nu, så krymper hela vårt bevakningsområde ihop till en mer hanterbar yta: Antikmässan i Älvsjö. Vad gör vi då? Jo, vi laddar upp med en massiv redaktionell bevakning och spinner fram stora och små reportage på flera olika teman. I år har vi sju skribenter och fyra fotografer på plats och gör sammanlagt 8 jobb. Antikmässan är en fantastiskt rolig och stimulerande plats att arbeta på!

Själv har jag ägnat gårdagen åt att vaska fram trender i sällskap med två stensäkra ciceroner: antikhandlaren Tony Andersson och Lotta Ahlvar från Svenska Moderådet. Exakt vad vi hittade presenterar vi i nästa nummer av Antikvärlden, men här kommer några smakprov.

Bye, bye shabby chic! Den vitskavda shabby chic-trenden regerar visserligen fortfarande på bloggar, i butiker och inredningstidningar, men nu måste det väl ändå vara dags för något annat. Ett bra och betydligt tuffare alternativ är den råa industritrenden, som börjar hitta sin plats hos den svenska publiken. Danska firman K & Co är ett bra exempel, med sina franska, råa Tolixstolar från 1930-40-talet och de franska Jielde-lamporna från 50-talet. Danskarna har länge köpt det här, men nu börjar även vi svenskar sukta efter industrikänsla. När K & Co försökte sälja Tolixstolar i Sverige för fyra år sedan hände ingenting, men nu går stolarna som smör!

Vintage! Ett område som är omöjligt att gå förbi på årets mässa, där Sveriges bästa vintagehandlare är på plats och vintagedrottningen Carita Järvinen ägnas en stor utställning. Vi tog med oss sångerskan Irma Schultz till mässan och gjorde några härliga vintagebilder. Hatten hon bär på bilden kommer från Lisa Larsson.

Glasvaser, ”cognacskupor” eller vad vi nu ska kalla dem, tillverkade vid svenska glasbruk i mitten av 1900-talet, är populära idag. Vi hittade flera hos À la carte-Christina Sundquist, som berättade att de var tänkta som vaser från början. Tony Andersson stoppar hellre värmeljus i sina, och Lotta Ahlvar kom ihåg hur kuporna fylldes med pastelliga bomullsbollar när hon var liten.

Vi hörs igen på lördag! Då ska jag berätta allt om hur det gick på fredagens galamiddag och prisutdelningen av The Collectors Awards!